ej heller om dröm idag
jag hinner inte skriva mycket nu, ska jobba med projektarbetet. Fortsätter skriva sen.
Igår var minnesstunden för Angelica. Det var fint men så ofattbart hemskt. Jag fattar fortfarande inte att vi inte mer kommer få se henne.
De allra flesta grät. Jag gjorde det inte. Även om det hänt något jättesorgligt, eller kanske just då, har jag svårt för att gråta när det är så många andra människor i närheten. Istället frös jag. Kanske blev tårarna till is inuti mig.
Egentligen vill jag tänka på Angelica med glädje för som jag känner henne är hon en snäll och glad tjej. Men det är så svårt när man tänker på att hon är borta.
Men hur kan det vara så? Jag fattar inte.
Kommentarer
Trackback
