Gandur-Västanå 14/6 (och äntligen tölt!)

Med "och äntligen tölt" menar jag att jag har ridit islandshäst på tur en gång på island utan att få tölta, och en gång i Västanå och inte töltat där heller. Ingen sa hur man gjorde, inte så jag hörde i allafall. Och frågade gjorde jag inte heller.

I söndags fyllde min faster Mari 50 år och därför var vi i Västanå lördag till söndag. På lördagen red vi islandshästar.


Jag minns inte alla hästarnas namn, men några av dem. Kan hända att de inte blir helt rättstavade. Jag red Gandur, Henrik red ett sto som hette Blida, Anna-Lenas häst hette Vindmillá, Ronny red Hvinur (red inte Fia denna häst när vi var där för några år sedan?), Linda red Bjössi (som jag red när jag var där för några år sedan!), Mamma red Glimti, Catrin red Trollet (nordlandshäst, ej isis), pappa red Nix, nordsvensk, Stefan Nicke, också nordsvensk och Jens red Sonny, även han nordsvensk. Carins häst hette Dad eller Daú.  


Vi red på grusväg, över äng, i skogen och genom vatten. Brant uppför, brant nerför och slätt. Varierad tur med andra ord.


Gandur var mörkbrun. En liten grov häst. Vilket de flesta var. Små och grova alltså! J Han hade kommit trea på norrlandsmästerskap, gångartstävling. Det lustiga med Gandur var att jag inte behövde göra just någonting. Vid något tillfälle hindra honom att äta bara. På stallplanen stod han som parkerad innan vi red iväg. Jag fick lite grann en känsla av att inte få någon kontakt med honom. Han var ändå mysig, mjuk och töltade så fint så. Fast när han slog om till trav från tölt så blev det skumpigt som jag vet inte vad.


Var en mysig tur.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0